Laddar

Trognaste fansen skippar jobbet för laget

KHK-duon ser alla hemmamatcher, de flesta bortamatcherna och är ofta på träningarna. Rätt och slätt brinner de för Karlskrona hockey.

delningar

Susanne Dahlgren och Miriam Bergwall står på NKT Arenas läktare. Det är en torsdag och en helt vanlig sådan. Inte ens matchdag och KHK tränar för fullt på isen. Den glada  duon dedikerar sina liv för laget och har varit med hela vägen från division 1.

– Intresset har alltid funnits, det kom faktiskt från min mamma. Första matchen jag såg KHK så undrade jag om de behövde gå till optikerna allihopa för de kunde inte träffa mål – men det är otrolig länge sedan, i dag spelar vi i SHL – vilken resa, säger Susanne Dahlgren, som följt laget i sju år.

Hur har den resan varit att följa? – När vi gick upp i Allsvenskan (2012) så tror jag faktiskt inte att jag insåg det men när vi gick upp i SHL då kunde man inte hålla tillbaka – då grät man som en liten bebis, säger Susanne Dahlgren.

– Riktigt skämmigt var det, skrattar hon.

Susanne hade också ett finger med i spelet till hur Miriam blev KHK:are på heltid. Hon kommer från Norrköping och var från början en Vita Hästen-supporter. Men efter att ha flyttat till Karlskrona och blivit medtvingad av just Susanne till sin första match – då laget låg i divsion 1 fanns det ingen återvändo. Matchen var dessutom mot hennes gamla lag Vita Hästen.

– Då vann KHK den matchen och Vita Hästen hade de aldrig besegrat innan. Då var det bara för mig att fortsätta följa med tyckte Susanne – då var jag fast, säger Miriam Berwall.

– Jag var rätt så ny KHK:are då men grät väl precis som Susanne när de gick upp.

Hon har också stor respekt för KHK som förening och laget i sig.

– Finns det något bättre än KHK? Det är sammanhållningen, de är trevliga utanför isen och jävligt duktiga på den. Ett mycket bra gäng, de hälsar allrid och snackar med supportarna. Lite skämmigt nästan harklar Miriam sig.

– Ja, oss två vet de ju vilka vi är, hon tittar på Susanne och skrattar. Vi står här och hänger på samma ställe. Ofta får vi en liten vink när de kommer.

Hur stort är intresset? – Jag rättar in mitt liv efter hockeyn, så enkelt är det. Är det kalas eller nån som fyller så får de fylla år en annan dag när det inte är hockey. Jobbar jag så tar jag ledigt. Inte alla bortamatcher, någon lön måste jag ju ha, men mitt liv inrättas efter ”mina pojkar”, säger Susanne.

När det kommer till KHK kommer de två närmare spelarna än de flesta andra. Till och med så mycket att deras känsloliv påverkas av hur KHK-spelarna mår.

– Mår de dåligt så mår faktiskt jag dåligt. När man står här och tittar på dem kan man faktiskt få en känsla av vilka som kanske inte mår så bra, fortsätter hon.

På träningarna kan de två också följa vad laget tränar på – och om de sedan också gör det på match.

– Det är här du ser vad du ska titta på under match. Det är här du ser glädjen. När tränarna släpper träningen fri och de får leka – det är då det roliga börjar, säger Susanne.

Miriam fyller i.

– Det är nu du ser att några tränar på lite dribblingar, några kör lite skott, några står och snackar lite, de busar runt med varandra och man får en känsla av vilka de är som personer.

För henne är nu Vita Hästen ett minne blott. Det är KHK för hela slanten.

– Mina vänner tycker att jag har svikit Vita Hästen.

Hur känns det inför Växjö-matcherna? – Växjö har vi haft svårt för, förra året tufsade till oss riktigt rejält men spelarn killarna som de ska så kan vi gunga alla lag, avslutar Susanne.

Relaterade artiklar