Laddar

Ranelid till 24Blekinge.se: ”Hoppa in i min bil”

Från den eleganta Jaguaren hörs en välbekant röst: "Du där! Vet du hur man tar sig till Sparresalen?" "Jajamän". "Vad bra. Hoppa in i min bil så får du visa vägen".

delningar

Björn Ranelid verkar inte vidare bekymrad över att en journalist tagit plats i passagerarsätet – tvärtom.

Han berättar att han redan varit en gång och snurrat på parkeringen men inte lyckats lista ut vilket av husen som är Sparresalen.

 

Under den relativt korta resan hinner jag fråga honom hur hans liv ser ut just nu och han svarar att det är mycket hektiskt.

– Jag kommer precis från Mariestad och i morgon ska jag bli invald som hedersledamot i svenska Jaguarklubben. Sedan på måndag har jag en föreläsning med Rotary i Landskrona. Jag är nu uppe i 3 500 föreläsningar. Mitt budskap har nått ut till sju miljoner människor.

När den fina bilen hittat sin parkeringsplats frågar jag honom varför han inte längre har sitt namn på registreringsskylten.

Han berättar att han tvingats sluta med det. Folk är nämligen så nyfikna av sig.

 

Karlskrona har han varit i tidigare. Med värme lägger han ut texten om handbollsmatcher från förr och imponeras av att staden har tre lag på höga positioner i både handboll, hockey och fotboll.

Ranelid hinner även berömma Karlskrona för dess fina natur. Litteraturfestivalen han nu ska besöka heter som bekant Bok & Hav och tanken är att Jan Wifstrand med hjälp av litterära klassiker ska komma in på ett samtal om vattnets betydelse för skapandet med Björn Ranelid.

Ett 50-tal åhörare har samlats i Sparresalen vid 13-tiden på lördagen.

På scen berättar Ranelid om hur vattnet alltid är närvarande i hans skapande. För att minska den tinnitus som ständigt finns i hans huvud sedan en skada i barndomen, använder han sig på olika sätt av rinnande vatten och havets brus i vardagen.

– Var jag än sitter och skriver ser jag havet. Jag har aldrig använt en diskmaskin, i stället vill jag ha rinnande vatten eftersom det hjälper mig att mentalt tänka bort oljudet.

 

En av hans många aforismer handlar också om havet:

”Leva är att simma från stranden jag till stranden du i havet vi”.

En sentens som författades för nästan 20 år sedan men som nu är en av de mest citerade av det han skrivit och som fick ytterligare spridning genom Melodifestivalen 2012.

– Den som talar befinner sig alltid en nanosekund in i framtiden. Ett ord kan finnas i fostervattnet, detta innanhav som saknar fryspunkt, beskriver den kände författaren det hela från Sparresalens scen.

Ranelids språk är oefterhärmligt men Jan Wifstrand gör ändå ett försök när han beskriver Ranelid som en ordets främste fanbärare; både defensiv spelare, mittfältare och anfallare, både odlare, kock och hovmästare, något som får Ranelid själv att vällustigt skrocka från läktaren.

Genom klassiska berättelser om vatten såsom Homeros Odyssén och  Hemingways Den gamle och havet närmar de sig havets betydelse för skapandeprocessen.

– Det går inte att jämka med havet. Havet spelar en stor roll i den kreativa processen. De verkligt stora berättelserna är de som inte är tidsbundna. Historier om liv, död, sorg, smärta, längtan och kärlek, förkunnar författaren.

Just därför undviker han det han kallar ”Z-språket”.

– Sådant som finns i dansbandstexter. Lasse Stefanz och allt vad de heter.

 

Mot slutet av samtalet ansluter även barnboksförfattaren Mi Tyler från Blekinge.

Hennes senaste bok handlar om flickor som befinner sig på en ö som hotas av att dränkas.

– Jag skulle vilja säga att du har skrivit världens första barnbok om miljöförstöring, säger Jan Wifstrand.

Trots att Ranelid och Tyler kommer från två olika generationer har de mycket gemensamt, konstateras det.

Exempelvis debuterade de bägge vid 34 års ålder vilket är sent i livet.

– Jag kände länge att jag skrev så dåligt. Mitt skrivande bestod i början av 20 års kasserande av texter, säger Ranelid vars självförtroende växt betydligt sedan dess.

Han tillägger:

– Alla texter är som undervattensbåtar. De släpper små bubblor som stiger upp mot ytan.

Mi Tyler berättar att hon i dag kan gå tillbaka till texter hon skrev som mycket ung och ändå känna någon slags tillfredsställelse i dem. Att se det vackra i det unga och naiva.

 

Ranelids råd på vägen blir därför att Tyler ska värna om sin konstruktiva naivitet.

– Ta aldrig bort den, behåll den, säger han och avslutar med ännu en väldigt ranelidsk aforism:

– Jag löper själv amok i frihetens öga varje dag.